....ofattbart, orättvist, kärlek, minnen...
Ja känslorna är många just nu. Min bror gick bort på trettondagen, 6 januari, på sin födelsedag. Han kämpade tappert mot sin cancersjukdom i drygt ett år. Under denna tid har det varit mycket hopp och förtvivlan.
Den enda tröst som finns just nu är att han inte plågas mer. Nu har han det bra.
Sov i ro min käre bror!
1 kommentar:
Har inte varit in här på ett tag eftersom jag haft stormvindar som dragit in i mitt liv, men dom har bedarrat lite.
Döden betyder ingenting
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Ändra inte Ditt tonfall, håll sorgen borta från din röst.
Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
Skratta som vi alltid gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig. Bed för mig.
Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
Uttala det som ingenting hänt, sorglöst, utan spår av skuggor.
Låt livet gå vidare med samma innebörd som tidigare.
Det går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du inte längre kan se mig.
Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Allt väl!!!!!
Skicka en kommentar